Historien om två städer av Charles Dickens

Sammanfattning

En del påstår att Dickens superklassiker är den mest sålda romanen genom tiderna. Ändå är det inte det verk som står närmast förknippat med den store sagoberättaren i vårt land. Här är vi mer bekanta med "Oliwer Twist" och "En julsaga". I england däremot ingår läsning av historien om städerna som en del av skolans läroplan, tillsammans med valda delar av Shakespeare och Agatha Christie.

Jag är själv ingen stor Dickens-fantast men tycker däremot att det är roligt att läsa klassiker. Historien om två städer har jag planerat att läsa i ungefär tio års tid men inte kommit mig för att göra. Annan litteratur har känts mer lockande. Spionromaner till exempel. Jag hade heller inte läst på något om boken på förhand så det var med viss spänning som jag inledde min läsning. Något överraskande visade det sig att historien faktiskt kom att innehålla en del spioneri. 

Handlingen är hänvisad till de två europeiska metropolerna London och Paris under slutet av 1700-talet. Dickens beskriver skickligt och väver in de strömningar och motsättningar som rådde i de två städerna då och som kom att resultera i en av världshistoriens mest kända händelser. Boken bjuder på ett par kärlekshistorier och det finns flera hjältar men ingen som jag fastnar särskilt för. På ytan kan vissa av karaktärerna kännas karikatyrartade i beskrivning och handling men under denna speciella tid i den franska historien tvingades människor till handlingar som de förmodligen inte bottnade i, vilket resulterar i känslan av inkongruens och fiktion. Berättelserna om dessa och deras handlingar under revolutionen fördes vidare muntligt och återberättades för Dickens som sedan skruvade något på dem. Men förmodligen inte så mycket som vi kanske tror. 

Jag tror ändå att det är här skon klämmer för min del. Dickens gör handlingen till lite för mycket saga snarare än naturalistisk skildring. Jämför till exempel med Dostojevskij och "Idioten" så finns där mer av psykologisk nerv och därmed djup. Det är en fantastik saga - berättad på det allra bästa tänkbara sätt - men också något platt. 

Dickens har en fascinerande berättarteknik och bjuder på ett bildspråk som överträffar det mesta. I bokens inledning byggs till exempel en närmast magisk scen upp av en engelsk landsvägsnatur i skymning. Det skänker mig alltid en extrem glädje då jag får ta del av sådan läsning. Jag uppskattar Dickens men det finns andra klassiska författarskap jag uppskattar mer. 

Betyg

Handling 5/10

Spänning 5/10

Språk 9/10

Sammanlagt betyg 7/10