En fri agent av John le Carré

Sammanfattning

Få saker gör mig så glad som insikten att jag har fått vara samtida med den mest framstående författaren av spionromaner genom tiderna. Den litterära skatt som le Carré lämnar efter sig glimrar och gnistrar ständigt i mitt medvetande. Och det finns verk som jag sparat och sparar, framförallt vad gäller de sentida romanerna. När En fri agent släpptes 2019 läste jag ett flertal recensioner men sköt upp läsningen. Så det var med viss andakt jag strax innan jul satte tänderna i boken som utgör le Carrés stora final och slutliga uppgörelsen med den politiska utvecklingen i UK. 

Nåja, vad gäller final släpptes även förra året en roman som kom att färdigställas post mortem av Johns son.

Men som uppgörelse med den politiska utvecklingen i modernationen kan vi absolut läsa En fri agent. 

Le Carré låter genom huvudpersonerna ge uttryck för hur han ser på såväl det inhemska som det världspolitiska läget. Mest kritisk är han mot Brexit men även Putin och Trump får ett par kängor. Le Carré har genom alla sina romaner beskrivit agentbranschens moraliska tvivelaktighet men inte tidigare blandat in lika många politiska åsikter. Och det kan säkert diskuteras huruvida en spänningsroman mår bra av det. Som läsare vill jag i första hand bli underhållen av de spionromaner jag läser.  Och helst inte få någon annans politiska åsikter nedtryckta i strupen, även om jag råkar dela dem (vilket Sjöwall-Wahlöö misslyckades med i sitt slutepos). 

Hursomhelst så stör de politiska inspelen inte alltför mycket eftersom de blandas in snyggt i handlingen. Som är spännande, även fast man tidigt anar varthän det barkar. Ett par snygga tvister på vägen lyckas Le Carré få till. Som läsare bjuds du på en riktigt bra agentroman i klassisk le Carré-stil och då är det nästintill oöverträffbart. 

Boken rekommenderas å det starkaste till alla. 

Betyg

Handling 8/10

Spänning 7/10

Språk 7/10

Sammanlagt betyg 7/10