Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Sammanfattning

Kanske är jag att betrakta som hopplöst efter och som tvåa och trea på bollen då jag läser boken med den intressanta titeln så här mot slutet av 2025. Tolv år efter att den såg dagens ljus. Med handen på hjärtat kan jag villig erkänna att den fullständigt gått mig förbi fram till dess jag läste något om den, förmodligen i Dagens Nyheter för några veckor sedan och då fick upp något slags intresse för den.

Boken är en slags kombinerad kärleks- och idéroman och behandlar i huvudsak ämnen förälskelse och olycklig kärlek. När jag dryftat historien med vänner och bekanta har flera suckat och beskrivit bokens huvudperson Ester och dennes jakt efter en solid och upphöjd kärleksrelation med Hugo R som fruktansvärt pinsamt. Och för all del, det kanske den är. Fast samtidigt är det en ganska fin berättelse om förälskelsens makt över en människa. Förälskelse är ett intressant fenomen som brukar definieras som en slags besatthet av en viss person. Har du någon gång varit förälskad så förstår du vad jag menar och kan sätta dig in i vad som händer med Ester. Har du någon gång också varit objekt för en förälskelse men där dina egna känslor varit betydligt svalare kan du säkert också sätta dig in i Hugos situation. Han försöker hantera situationen så pragmatiskt han bara kan – vilket är ett fullständigt omöjligt uppdrag. Men det rör honom knappast i ryggen heller.

En bra bok om kärlek och förälskelse i Stockholmsmiljö. Så skulle man väl kunna beskriva den. Med tillägget att den är precis lagom i sin omfattning så höjs intresset hos mig och betyget ytterligare en aning.

Betyg

Handling 9/10

Spänning 3/10

Språk 7/10

Sammanlagt betyg 6,5/10