Cigarett av Per Hagman

Sammanfattning

Hagmans genombrottsroman fyller i år 33. Och den har faktiskt åldrats med en viss värdighet. Det lediga, lite slappa språket passar väl in om man ser till bokens tematik.

Under en odefinierad tidsperiod får vi följa huvudpersonen Johan som lever och verkar i den svenska huvudstaden. Dagarna består av ströarbete på Hard Rock café och kvällarna av drogbruk och ett ungdomligt lösaktigt leverne.

Jag uppskattar Hagmans språkliga stil som känns okonventionellt befriande. Till en början störs jag av att alla personer i boken ler i varenda beskrivning; log han, log hon, sa han leende osv. Fram till dess jag börjar inse att Hagman kanske vill säga oss något med det. Man kan som bekant le av glädje men ingen i boken verkar vare sig överdrivet lycklig eller överdrivet olycklig. Det är en slags existentiella liknöjda leenden hos personer som gör allt för att ta sig igenom nätterna, i en värld där alla känslor egentligen bara är socialt tillskapade villfarelser, i en värld där ingenting egentligen spelar någon roll.

Jag uppskattar Hagmans roman (som också är föredömligt kort) men när jag når den sista sidan får jag samma känsla som när jag såg den avslutande scenen i Requiem for a dream. Bra film men skönt att den är slut. 

Betyg

Handling 7/10

Spänning 3/10

Språk 8/10

Sammanlagt betyg 6/10